När orken tryter...

Att leva med hypotyreos är att ständigt vara trött och lida brist på energi. Dessutom blir jag inte piggare av att släpa runt på extravikt. Ja, så är det i alla fall för mig. Men... allt jag gör tar på krafterna, mer eller mindre. Men det är bara att gilla läget och kliva upp varje morgon och köra på, eftersom alternativet att bara lägga sig ner och ge upp finns inte i mitt vokabulär.

Livet hade kanske varit enklare om det inte vore för att jag också har svårt att återhämta mig. Hela tiden minskar min energi lite i taget. Lite som att man sätter in 100 konor på sparkontot banken varje måndag. Men så en dag tvingas du, lagom till helgen, ta ut 101 kronor. Till slut så tar alla sparpengar slut.

Men så förra veckan blev min gubbe sjuk vilket ledde till att jag fick sköta allt från matlagning, disk, mata katter och så vidare. Den lilla energi jag hade kavar tog snabbt slut. Så igår söndag kom droppen, en liten banal sak, men som fick mig att tippa över. Då fick jag spel och började tjoa om saker som jag inte borde ha sagt. I alla fall inte på det sättet. Men tröttheten fick hjärnan att stänga av och munnen att börja glappa. Helt i onödan.

Men när jag blir så där fruktansvärt trött känns det som om jag har svårt att få luft, som hjärnan blivit kidnappad och ersatt med blöt bomull och som frustrationen ligger och bubblar under ytan. Då behövs det inte mycket för att jag ska tappa humöret.

Hur som helst så är det måndag idag vilket innebär ny dag, ny vecka och nya utmaningar.

Nu får ni alla ha e skön dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er och om varandra.