Stresstålig? - Personlig

Skriva är en av de få saker jag orkar göra även om jag är trött. Det kanske inte blir så bra, men en dålig text är lättare att redigera än ingen text alls. Men jag tycker också om att skriva då det ger mig en känsla av att ha ett syfte. Men det gör också att jag har någonting att göra eftersom ett vanligt arbete är något jag inte orkar. Men det är väl så att vi alla vill ha ett syfte, ett ändamål och en mening med ens liv.

Jag har nu tjatat om att jag är trött i flera bloggar så det ska jag inte skriva om idag. Idag tänkte jag ta upp en sak som sker när jag är extra trött, vilket är att jag har svårt att hantera stress.

Lättstressad de lux.

Min man har en förmåga att stressa mig med små saker. Om ni skulle vara små flugor på väggen skulle inte heller ni förstå att det han gör är stressande. Exempel: När vi ska någonstans och han råkar göra sig klar innan mig när vi ska åka. Det gör mig stressad. Eller när jag lagar mat och han har ett ärende och måste gå runt i köket.

När sådant händer glömmer jag bort saker. Jag gör fel. Jag vet med ens inte längre vad jag håller på med. Känns nästan som om hjärnan långsamt fylls med sirap samtidigt som allt omkring höjer farten. Jag hinner inte med. För de med normal hjärna förstår inte den stressen som då uppstår. För jag blir väldigt stressad vilket i sin tur leder till fler misstag.

Undvika stress.

Jag gör allt för att undvika att känna mig stressad. För när jag väl blir stressad blir jag en plåga att vara omkring. Jag vet det. Men när det händer så kan jag inte hjälpa det. Och ibland räcker det med så små saker att ingen av er skulle förstå hur mycket det stressar mig. Knappt så jag själv förstår det ibland.

Men så står jag där och känner hur hjärtat ökar takten, medan huvudet i princip saktar ner. Känns nästan som känslan som när man blir rädd och inte vet om man ska stanna kvar och bemöta den eventuelle faran eller om man bara ska springa därifrån. Det är ingen känsla jag vill ha och jag försöker undvika den, men ibland går det bara inte.

Avslutningsvis.

Denna stress som jag ibland upplever är inget jag önskar någon annan. Men det finns platser jag kan åka till där all stress försvinner. Ut till Bönan är en sådan plats. Boulognerskogen är en annan plats. Eller bara någonstans efter Dalälven. Bara få vara där, höra vattnet och fåglarna som kvittrar. Njuta av att vara ute i naturen... då känner jag allt annat än stress.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra, kanske även stressfri, dag. Tack för att ni läste. Dela gärna. Tack! Ta vara på er nu.