Suckade uppgivet - Tankekorn

Suckade uppgivet, suckade irriterat, suckade förtvivlat, suckade kraftlöst, suckade tungt, suckade frustrerat och suckade hit och suckade dit. Ibland suckar mina karaktärer alldeles för ofta vilket drar ner texten till en långtråkig och deprimerande läsning. Nu när jag sitter och redigerar så inser jag hur mycket mina karaktärer ständigt suckar på alla tänkbara vis. Nästan så jag själv bara vill sucka i ren förbittring.

*Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Jag vet om att vi människor i en verkliga världen suckar ofta och gärna. Ibland utan anledning. Men det kanske man inte ska ta med sig av för mycket när man skriver en bok.

Variera sig.

Jag minns såväl när jag gick på "mot professionell författare" så sa min ena lärare att man aldrig skulle låta sina karaktärer sucka. Men jag fortsatte envist med att låta mina karaktärer sucka men med ett tillägg som uppgivet, tungt eller frustrerat. Tänkte jag kanske komma undan med ett par sådana suckar. Men det blir aldrig bara ett par...

Nu när jag redigerar min bok, skriver in sökord och går igenom en efter en, så hade jag skrivit suckade över sextio gånger och flest av dem var såklart uppgivna. Men jag inser äntligen att en karaktär aldrig ska sucka. De kan dra efter andan, svälja hårt, rycka på axlarna, luta sig tillbaka och så vidare bara man inte snöar in sig för mycket på ett uttryck. Variera sig är bra.

Blir tjatig.

Samma sak gäller skakade på huvudet. Eller nickade med för den delen. Det finns bara så många olika sätt att göra det på, i slutändan så är det bara en huvudrörelse. Men det blir i nästa redigeringsomgång. Först skriver jag i skakade i sökfältet, sedan nickade... för att se hur många gången mina karaktärer rör på huvudet i onödan.

Men nu finns inte ett suckande kvar i min bok. Jag ska också rensa bort nickade och skakade på huvudet. Fast där kommer jag nog låta några vara kvar. Jag menar, vi människor har en förmåga att både nicka och skaka på huvudet.

Avslutningsvis.

Allt handlar egentligen om att inte upprepa sig för mycket. Men också låta karaktärerna visa vilket humör de är på än att jag bara beskriver. Skriver jag suckade eller skakade på huvudet säger det inget om karaktärens humör. Jag ger dem bara en negativ action som i slutändan kan bli betydelselös i sammanhanget.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni tog er tid. Ha en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.