Vad är en bra vän?

En sak som jag många gånger undrat på är vem som bestämde att just måndag skulle vara första dagen på veckan. Varför inte söndag. Jag menar... hade det inte varit skönare att börja veckan med en ledig dag. Skönare än att dra igång veckan med måndag och en massa jobb. Hur som helst... idag är det ändå måndag. Ny vecka med nya möjligheter.

Idag tänkte jag ägna en tanke åt vänskap... men först kort om helgen. En skön helg. Den drog igång med fredagen där vi först hämtade ut paket (julklapp till Bella och Durim) och sen åkt vi och handlade.

Promenader.

Sen åkte vi ut till Storvik på en överraskningsvisit. Men efter det tog vi en picknick i Korså bruk. Vi hade dessutom med oss varm choklad och morotskaka. Sen fikade vi och promenerade runt. På lördagen promenerade vi längs Testeboån. Och i går, söndag, promenerade vi längs Gavleån upp bakom sjukhuset.

Summa summarum så blev det promenerande på nästan en och en halv mil. Kanske inte tycks vara så långt, men har man fått känning av magkatarr igen så är det en bedrift. Just det, en sak till... inte att förglömma. Jag också fixat vidare med köksbordet och har kommit så långt att det nu är bara spackla och slipa kvar. Typ.

Viktigare än saker.

Så till vänskapen... För jag vet med mig att jag kan vara en löjligt lojal vän. Men om man nu är den där vännen som alltid finns där, hur mycket ska man då kunna begära tillbaka? Kan man ens det? Någon sa att vänskap inte är någon tävling där den som gör mest vinner. Men visst handlar vänskap ändå om att ge och ta. Om att stötta varandra. Om att göra varandra bättre. Att lyssna. Eller?

Jag vet dock hur jag fungerar som människa. Om jag ger av mig själv, jag ställer upp och stöttar och finns där, och inte får något tillbaka så tappar jag till slut min ork. Och nu menar jag inte i det materiella... ja menar att finnas där, uppmuntra, stötta och lyssna. Det är viktigare än saker.

Begär inte mer.

Jag kan lätt göra mer för andra än vad de gör för mig. Det är okej, så länge jag vet att de är min vän. Dessutom jag skulle aldrig begära mer av mina vänner än vad jag skulle göra för dem. Så om den personen hade en blogg, gjorde musik eller delade sina foton eller andra konstverk och de ville att jag skulle dela med mig av det så skulle jag lätt göra det. Jag vet hur viktigt det är att känna sig stöttad i sin dröm.

Och min dröm? Att bli utgiven författare, såklart. Men också en etablerad bloggare. Men det går inte om ingen läser min blogg. Och om fler ska läsa måste bloggen delas mera. Svårare än så är det inte. Eller hur?

Hur som helst... ni som delar, tack, det värmer ända in i mitt hjärta. Tack också till alla som läser.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid (dela gärna). Ta nu hand om er. Kram.