Återbruk, en tur och fika.

Så var det måndag igen.... tänka sig att den alltid har en förmåga att dyka upp direkt efter söndagen. Vecka ut och vecka in. Inga konstigheter där med andra ord. Men här sitter jag nu i alla fall och försöker få ihop veckans första blogg och funderar på varför jag inte har så mänga läsare. Visst man ska inte sitta och bli girig eller ens jämföra sig med andra. Ändå... vad är det med min blogg som ingen vill läsa?

Helgen blev det inte så mycket gjort som jag hade tänt mig. Ändå gjorde vi en del i alla fall. Men det är väl alltid så att man planerar in så mycket men bara hälften orkas med.

Bygga om ett bord.

För många månader sedan (läsa förra året) fick jag ett gammalt bord av min mamma som förmodligen hamnat på soptippen till slut. Det var såklart trasigt och det blev inte bättre av att vi sågade isär underredet för att få plats med det i bilen.

Nu har jag fått tummen ur... Jag har, enkelt förklarat, sågat upp skivan i lagom storlek. Sen anpassat underredet. Nu är det bara några skruvar som ska i så det håller ihop och sen spackla och slipa. Slutligen oljas in. Sen har vi ett köksbord som passar till stolarna jag redan har och till kökets storlek.

Helgen i korthet.

I fredags handlade vi i vanlig ordning. På kvällen valde vi att ta det lugnt och titta lite på TV. På lördagen däremot valde vi att åka ut på en liten tur. Den här gången bar det av till Örbyhus slott. Lite till vår besvikelse hade inte golfrestaurangen öppnat än. Hur som helst tog vi en skön promenad runt slottet och fikade vår medhavda fika.

Efteråt åkte vi in till Örbyhus och käkade på en lokal restaurang. Och det gick ju bra det med. Sen så igår blev det en tur ut till Storvik där vi blev bjudna på en enkel med god fika.

Min dröm.

Så till det jag började tjata om redan inledningsvis. Vad är det med min blogg som gör att folk inte vill läsa (eller ens dela). Jag har trots allt en dröm som jag vill förverkliga och som jag vill göra hörd genom denna blogg. Men när ingen vill läsa det jag skriver här varför skulle då folk vilja läsa mina böcker.

Klart jag tappar ork... Varför anstränga sig om det är bara blir platt fall. Jo jag vet, jag är min egen största fiende. Samtidigt är det svårt att tänka positivt och ta plats när inget händer (alls). När man känner att man inte har det stöd man behöver för att komma någonstans.

>Däremot vill jag passa på att tacka min lilla goe gubbe som läser allt jag skriver, som delar alla mina bloggar och som tror på mig. Utan honom hade jag nog gett upp för länge sedan. Jag vill också tacka Simone för att du läser och delar. Och så Håkan som läser och ibland delar. Ja och tack alla ni som läser. Ni är guld värda.<

Nu så får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu väl hand om er. Kram.