Apoteket - Novell

Jag har deltagit i en mängd olika novelltävlingar under de senaste åren. De flesta bidrag har inte kommit längre än att de skickades in till tävlingen. Men några har uppmärksammats och några få har vunnit. Idag delar jag med mig av e novell som jag skickade in till en tävling men som tyvärr inte vann.

Den är novellen skrev jag i maj 2019. Nu minns jag inte riktigt vart min inspiration kom ifrån, men kan tänka mig att det har att göra vad man kan göra för misstag när man är stressad (på mer än ett plan).

Apoteket

Vissa dagar är sådana där dagar då allt går fel. Det ena leder till det andra, till det tredje och så vidare. Det enda man gör är att hasta runt som en stressad sädesärla. Huvudet först och benen snurrandes som en propeller direkt bakom rumpan. Och så gör man gör om samma sak igen, fast man vet att det inte hjälper ett dugg. Snarare tvärtom.

Den här dagen var egentligen som vilken dag som helst. Jag gick runt i min lägenhet och sjöng glatt för mig själv. Det enda mörka moln som hägrade vid horisonten var ett besök på banken. Jag skulle dit och ta ut en slant eftersom mitt barn-barn fyllde tretton år. Varför inte bara gå till bankomaten tänker ni säkert. Men jag litar inte på de där apparaterna. En maskin som kan räkna pengar och har en kamera måste vara smart. Och ju mer vi använder dem, desto mer kommer de lära sig våra mänskliga svagheter. Så jag är övertygad, de kommer en dag slita sig loss från sina platser och börja ta över världen och vi kommer inte ha en chans. Det är därför som går jag till banken. Men att behöva gå in i denna sterila lokal men personal som aldrig drar på munnen. Inte ens när man berättar sitt bästa skämt, ja, då får man lite lätt ångest. Dock inte lika mycket ångest som att ta ut pengar från bankomatmonstret.

Den här dagen gjorde jag som vanligt. Jag gick mina vanliga ärenden för att sen gå och ta ut pengar på banken. När jag var klar upptäckte jag ärendena tagit längre tid än jag räknat med. Jag inser då att banken kommer att stänga inom kort. Så jag flyger upp på stan som en uppskruvad Cessna. Jag hörde nästan hur skosulorna flapprade i asfalten där jag for fram som en tätting. Jag slängde upp dörren och sprang in och frustade och flåsade, nästan värre än som en ilsken tjur. Alla som var där inne i lokalen vände på huvudet för ett par sekunder och stirrade på mig som om jag var en vilde som kom inspringandes från djungeln. Jag borstade försiktigt rätt frisyren med händerna, slätade ut kläderna innan jag ställde mig i kön. Visste att här skulle jag nog få stå en stund eftersom de aldrig var snabba på bankerna. Inte som på Ica där de betade av en längre kö än detta på några minuter. Men när jag stått där ett tag insåg jag att kön inte rört på sig. Jag tittade på klockan och suckade. Kände hur det började krypa i kroppen som om en hel myr-armé valt att ha logdans i inne i ryggmärgen på mig. Jag stod och skruvade på mig vilket fick de som bredvid mig i kön att blänga surt. Men jag kunde jag med, så jag blängde surt tillbaka och snörpate med munnen.

Så kom jag äntligen fram till luckan. Jag log åt den unga kvinnan som satt där, men hon bara tittade tillbaka på mig med tom fiskliknande blick. Ett tag funderade jag på om hon var en sån där människolik robot som de visat på teve. Fast, nä…

”Hej”, sa jag och log. Tänkte att det kanske kunde få henne på lite bättre humör, men det hjälpte föga.

”Vad kan jag stå till tjänst med?” svarade hon med entonig röst. Jag kunde inte låta bli än att fascineras av att hon kunde svara utan att röra en min. Hon kanske var en robot ändå.

”Jag skulle vilja ta ut tusen kronor”, sa jag och fortsatte le, ”det är så att mitt barnbarn fyller tretton år. Jag tänkte att tusen kronor kunde vara lagom”.

”Tusen kronor?” sa kvinnan, ”är du säker på att du…”

”Vaddå?” sa jag snabbt och höjde ögonbrynen, ”tycker du att det är för mycket pengar? räcker det kanske med åttahundra?”

”Nej, det menade jag inte…” Kvinnan avbröt sig själv och skakade på huvudet och suckade.

”Vad menade du då?” sa jag och tittade stressat på min armbandsklocka.

”Att du inte kan ta ut pengar här”, sa kvinnan och snörpte på munnen.

”Vaddå, utbrast jag”, står jag i fel kö?

”Det kan man lugnt påstå?” sa kvinnan med en röst som nästan lät road, ”den kön du ska stå i ligger i nästa lokal”.

”Men herre gud! vad är det här?” sa jag och slog ut med händerna.

”Så du vet inte vart du är?” sa kvinnan med höjda ögonbryn.

”På banken så klart”, sa jag och kände hur jag började tappa mitt humör, ”får jag ta ut pengarna nu?”

”Är du senil?” utbrast kvinnan och började skratta, ”finns det någon jag kan ringa som kan komma och hämta dig?”

”Jag är inte senil”, sa jag, ”det var det oförskämdaste jag hört”.

”Men du kommer in här och tror att du kan ta ut pengar”, sa kvinnan och kvävde en fnissning.

”Så jag kan inte ta ut pengar här?” sa jag och började se mig förvånat omkring.

”Nej, det här är apoteket”, sa kvinnan och nickade.

”Apoteket?” sa jag och harklade mig, ”ja, då kanske jag ska ta och passa på och ta ut min medicin när jag ändå är här”.

Jag rotade runt i väskan. Ett par minuter senare hittade jag recepten som jag sträcker över till kvinnan. Hon tar emot dem med road min. Går sen iväg för att komma tillbaka med mina mediciner. Jag tog emot den, betalade, tackade och gick. Det var då jag såg det. Banken låg dörr i dörr med apoteket. Apoteket var det högra dörren och banken låg var den vänstra. Jag hade helt enkelt tagit fel dörr.

Jag öppnade dörren och gick in på banken. Den riktiga banken. Det visade sig att de höll på att stänga, men de var så snälla att jag ändå fick komma in och uträtta mitt ärende. Sen skyndade jag vidare mot kalaset. En busstur senare så kom jag fram. En halvtimme sent. Men barnbarnet förlät mig så fort han fick se hur mycket pengar han fått i kuvertet.

Slut

Nu hoppas jag att ni gillade novellen lika mycket som jag tyckte om att skriva den. För i den vardagliga stressen finns det en hel del humor. Nu är jag kanske inte bäst på humor, men jag är bra på att skriva om misstag. Eller vad tycker ni?

Nu vill jag påminna er om min diktutmaning. (Och ja man får utmana flera gånger om man vill.) Gör då så här: 1. Ge mig tre ord (tex badboll, fjäder, symaskin) 2. Ge mig en plats (tex en bro, pub eller Strömsbro) 3. Ge mig ett eller två namn (tex Fridolf, Selma) Dikten skriver jag efter era ord och lägger sen ut den på min blogg med ett rungande TACK.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Passa även på att ge mig en diktutmaning nu. Ta hand om er och om varandra.