Berättarperspektiv - Reflektion

När man väl sätter sig ner och bestämt sig för att skriva en novell, eller kanske till och med en hel roman, bör man välja vilket berättarperspektiv man vill ha. De flesta vet innan de börjar skriva vilket perspektiv och synvinkel deras historia behöver. För mig har det inte alltid varit så självklart. Jag läste på en del och kom till slut fram till att Emma Elliot-böckerna ska skrivas i tredje person (instick av jag-form).

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Men det finns några olika perspektiv att välja på om man säger så... och de i sin tur kan kombineras lite på olika sätt.

Olika perspektiv.

För att nämna de vanligaste perspektiven: Först finns förstapersonsperspektiv. Det vill säga jag-form. Det kan bli intimt, men också begränsat och utmanande. Sedan finns det tredjepersonsperspektiv som utgår ifrån han/hon och är nära, men inte lika nära som i jag-form. Sist finns allvetandeperspektivet. Det utgår från en berättarröst, och kan liknas med någon som har en gudalik överblick.

Sen finns det flera olika perspektiv i näst intill absurdum. Som Kameraögat, vi-perspektiv och den opålitlige berättaren. Men alla dessa är en kombination av de jag nämnde ovan och kanske mer en berättarteknik än olika perspektiv. För i grunden finns det fyra grundläggande sätt att skriva. Sen finns det konstnärlig frihet. Och det ska man absolut inte förakta på något vis.

Mina perspektiv.

Själv skriver jag på ett sätt som kallas multipla perspektiv. Där man växlar mellan olika karaktärers perspektiv och deras synvinklar på historien. Det kan skrivas i både jag-form som i tredje person. I Emma Elliot-serien skriver i tredje person, men kastar in tankar från antagonisten i jag-form. Det ger en bredare bild av historien men också opålitliga berättare, i synnerhet om de motsäger varandra.

Men det finns ett perspektiv som jag vill testa på att skriva i, kanske det svåraste och kanske minst använda perspektivet. Det jag pratar om är andrapersonsperspektiv. Det vill säga du-form. Man utgår från ett du istället för ett jag eller han/hon. Jag antar att här måste man vara kreativ för att få ihop en spännande historia som man vill fortsätta läsa. Men jag vill ta den utmaningen.

Avslutningsvis.

Jag anser att man får lova att hoppa mellan olika perspektiv. Det är okej. Men man bör då vara tydlig för annars har det en förmåga att bli rörigt. Kanske oläsligt. Men för att slippa röran? Ja, då är man tydlig med vem som berättar och tydlig med vilket perspektiv den karaktären har. Enkelt. Typ.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack ni som läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.