Blå del 3/3 - Novell

De förra två onsdagarna lade jag ut första och den andra delen av min novell som jag valt att kalla för Blå. Och idag, som ett brev på posten, delar jag med mig av del tredje och sista delen. En novell som har inspirerats av låten 'Blue' av 'A perfect circle'. Så har ni inte hört låten så ta och kika in på Spotify eller på You tube, sök upp den och lyssna noga. Låten i korta drag handlar om en person som sitter och tittar på någon som får en heroinöverdos men som förnekar för sig själv vad som egentligen händer.

Nu var det så att jag tyckte att novellen blev alldeles för lång för ett ensamt blogginlägg, därför delade jag in den i tre delar. Idag bjuder jag på del tre av tre.

Blå - En sådan härlig färg för dig-

- Lugn och ro

Jag levde i förnekelse. Jag ville inte veta. Jag ville inte se det jag hade rakt framför mig. Jag knöt bara åt ögonbindeln allt hårdare. Kämpade för att vi skulle få tillbaka den där rosenskimrande världen vi skapade när vi först träffades. När allt var bra. När vi var lyckliga med att ha varandra. Jag ville inte tro att mina världsfrånvända föräldrar faktisk kunde ha rätt. Rätt i att du inte gick att lita på. Men jag kämpade på. Kämpade med livet som insatts, bara så att vi skulle ha det bra. Och jag gjorde allt du bad om. Och det trots att det gick emot mina principer. För jag ville att vi skulle överleva. Att vi skulle hitta tillbaka till varandra igen. Till det som var bra. Om bara…

Jag älskar dig, det vet du. Och du älskar mig, det vet jag. Det var vi två mot världen. Sen fick jag en konkurrent. Den hade kanske funnits där hela tiden, bara det att jag inte sett den, inte förstått. Jag visste inte vilka symtomer man skulle titta efter. Men till slut måste jag inse att något var fel. Att något tagit kontroll över dig. Det visade sig att det inte var jag som kämpade varje dag, det var du. Och när jag försökte hitta balansen fick du dina utbrott. Då du slog mig gul och blå. Och ibland hamnade på sjukhus. Och varje gång frågade man om jag ville anmäla, men jag sa alltid nej. Jag skyllde på att du var stressad. Att jag gjort fel. Att jag var orolig över att du skulle dö ifrån mig. Det jag inte visade för någon var min innersta rädsla. Men det var inte dig jag var rädd för, det var det där som kontrollerade dig till en sådan grad att det nu styrde bådas våra liv. Jag gjorde saker som ingen av oss trodde vi skulle göra. Allt för att rädda dig från dina demoner. Och jag gjorde allt i min makt för att hjälpa dig, men det räckte inte. Men så bad du mig om hjälp. Jag lovade. Så jag tog mina sparpengar och gick till ’din kille’ som du kallade honom. Och jag bad honom att ge mig det bästa han hade. Det var du värd. Visst, han var tveksam. Men när jag viftade med tusenlapparna så fick jag det jag ville ha. Jag var så stolt över mig själv. Jag hade klarat av något du inte trodde att jag kulle klara av. Trots det var du otacksam och slet girigt åt dig påsen. Några minuter senare hade du injicerat det som skulle bli din allra sista dos. Sen skulle du äntligen bli ren.

Jag hade i många år försökt hitta kontroll över något jag inte kunde kontrollera. Något som du lät kontrollera dig. Kontrollera oss. För i alla val som vi gjorde så var det drogen som bestämde. Vi hade inget att säga till om. Det var din drog som gjorde att du var tvungen att sälja din lägenhet. Det var din drog som gjorde att du förlorade ditt jobb. Det var din drog som isolerade oss från omvärlden. Det var din drog som tappade humöret. Allt kretsade runt din förbannade drog. Men jag ville inte veta. Jag ville inte se. Jag ville inte förstå. Jag blundade för det uppenbara för jag ville ha tillbaka min rosaskimrande dröm. Men så öppnade jag ögonen och förstod att ur detta helvete fanns bara en utväg kvar.

Och nu sitter jag här och ser på dig. Sitter i min gamla fåtölj och du ligger i våran säng och tittar upp i taket. Men jag känner mig ändå glad. Glad att jag kommit till insikt. Men vad det betyder för mig det vet jag inte. En sak är säker, överlever jag det här så överlever jag allt.

”I didn’t want to know, I just didn’t want to know”, sjöng jag tyst för mig själv, ”best to keep things in the shallow end ’cause I never quite learned how to swin.”

Du vred på huvudet och såg på mig med stora ögon som speglade all min rädsla. Men jag bara log. Sen nickade jag.

”Du kan släppa taget nu”, sa jag och drog lättat efter andan, ”nu kan du få frid min älskade. Nu ska du bli ren.”

Men du svarade inte.

Och jag bara satt där och såg på dig och det jag en gång så ihärdigt försökt blunda för. Jag såg hur din bleka hud blev allt blekare. Hur du då och då nickade till som om du förlät mig. Men din hy blev allt blåare. Och jag tänkte att den färgen verkligen klär dig. Hur det matchade dina gnistrande ögon. Jag blundade. Såg framför mig den man jag mötte den där dagen i parken. Han som varit så full med liv. Den jag blev så förälskad i. Den jag gjorde allt för.

Jag tittade upp och såg på dig. Och du såg tillbaka med dina vidöppna ögon. Du var så stilla där du låg. Så rofylld. Jag kände med ens hur hjärtat slog ett extra slag. Hade jag äntligen fått tillbaka dig så som du var? Jag tog upp min telefon och slog numret till mamma. Och innan hon han avbryta mig förklarade jag för henne hur mycket du betydde för mig. Att du var mitt allt. Att du nu var stilla. Sen sa jag adjö. Det dröjde inte länge förrän jag hörde bankningar. Sen ett brak. Jag visste inte vart ljudet kom ifrån bara att helt plötsligt kikar det in, som jag bara kunde anta var, ett par poliser i vårt sovrum. De frågade hur jag mådde. Bra sa jag. Jag hade hittat det jag så letat så länge efter. En plats där all ångest inte längre existerade, där all rädsla försvunnit, där du inte längre kunde slå mig, där jag slapp krypa och kräla. En plats fylld med lugn och ro. Och det var det jag gav till dig min älskade, rofylldhet. För det förtjänade vi bägge två.

Slut

Hoppas att ni gillade denna avslutade del av min novell. Nästa onsdag börjar jag dela med mig av en annan novell. Nämligen del ett av tio om Miranda.

Nu får ni ha en fortsatt skön dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och har ni missat de två tidigare delarna så gå bra in och sök i kategorin noveller så hittar ni dem där. Ta nu väl hand om er. Kram.