Bra nog - Reflektion

Jag kommer aldrig bli helt klar som författare. Jag kommer, så länge jag skriver, att utvecklas till det bättre. Jag får inte tro att jag någonsin kommer bli helt färdig. Jag får inte tro att jag är bättre än någon annan. Jag får aldrig. Om jag gör det kommer jag tappa fokus på det jag ska lägga min energi på.

Men just nu med min bok Dolda avsikter känner jag mig nästan färdig för att våga skicka in den igen.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Samtidigt som jag är nästan klar så känner jag mig rädd... att inte bli trodd på, att jag inte räcker till eller någonsin kommer anses som tillräckligt bra.

Rättar.

Just nu har jag mycket annat som stör min annars vanliga skrivvardag. Liver har en förmåga att komma i mellan mig och mitt skrivande när jag minst vill. Men nu har jag egentligen bara några ord till som jag ska försöka rätta till och i vissa fall försöka ta bort helt. Jag vill att språket ska bli så bra som möjligt. Att det ska bli proffsigt.

Jag vill inte att man ska se mig som någon som inte har förmågan eller orken att klara trycket som ett författarskap innebär. För skrivandet har blivit en sådan stor och viktig del av min vardag att jag skulle bli krossad om alla tackar nej. Visst, det räcker med ett ja. Men om vägen dit blir för lång är jag rädd för att mitt självförtroende inte kommer orka.

Överarbetad.

Jag vet att jag har orken och det som krävs för att bli författare. Tidigare kände jag mig inte så säker som jag nu gör. Författandet är min grej. Men i min jakt på det är jag lite rädd för att jag kanske överarbetar min bok. Då blir den inte heller bra. Då kommer den inte kännas äkta och alla bokförlag kommer ser det och tacka nej.

Det gäller att veta när man ska sluta rätta och redigera. Men här är jag förfarande nybörjare. Så jag får helt enkelt försöka lite på min instinkt. Läsa igenom och rätta en sista sväng och sen ska jag vara klar. Först ska jag rätta min novellsamling som jag tänkte ge ut på egen hand. Innan det sker tänkte jag köpa ett par exemplar för att se hur den ser ut. Blir den bra? Ja då kommer jag ge ut den under nästa år.

Avslutningsvis.

Jag längtar efter dagen då jag kan kalla mig författare. Samtidigt skrämmer det mig. Den dagen kliver jag ut på tunn is. Det enda jag kan göra tills jag fått stadigare under fötterna är att gå varligt fram. För jag vill inte braka igenom isen, upptäcka att min karriär tog slut innan den började.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni tog er tid. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.