Det jag har svårt för - Reflektion

Jag vet med mig att jag har lärt mig så otroligt mycket av skrivandets konst genom åren. Till och med en hel del bara det senaste året. Jag vet med mig att mitt skrivande har blivit till det bättre, men jag har fortfarande utvecklingsmån. För det finns saker som jag fortfarande inte är så bra på. Som jag önskade att jag bara kunde lära mig någon gång. För hur svårt kan det vara?

Blid från Pixabay, redigerad Wix.

För det finns vissa saker som jag har en förmåga att näst intill glömma bort när jag skriver en text och när jag glömmer det blir inte texten så levande som jag kanske önskar mig.

Bli bättre på.

Även om jag faktiskt blivit bättre på att skriva, i synnerhet när det kommer till språket, så finns det en sak som jag tycks ha extra svårt att lära mig. Eller i alla fall komma ihåg att ta med när jag skriver mina historier Och det är att gestalta. Att gestalta hur en människa normalt rör sig är inte heller alltid rätt väg att gå eftersom då kan det bli tjatigt.

Det är normalt att vi både skakar på huvudet eller nickar ofta i konversationer. Ibland gestikulerar vi på olika sätt, allt beroende på humör och samtalsämne. Frågan är hur man kan få in det i en dialog utan att det blir krystat. Eller bara stoppar upp flödet i språket. Ibland känns det som om jag kan läsa på hur mycket som helst i ämnet, men får inte riktigt till det. Det stör mig.

Gestalta mer.

Ibland sitter jag bara där och funderar på hur en människa rör sig under ett samtal. När man konverserar. Vad är naturligt? Hur får man det varierat? Hur får man in de på ett bra sätt i texten? Ibland går det bra. Men så upptäcker jag att jag inte har varierat mig så det blir näst intill tråkigt att läsa. Ibland känns det som om gestaltningen blir lite för mycket att hantera för mig.

Men jag vet med mig att jag måste gestalta mera. Det gäller inte bara i konversationer, utan även utseende som som omgivning. Gestaltning gör att den som läser lättare kan måla upp en bild framför sig. Så missar man gestaltningen så saknas något viktigt i den historien.

Avslutningsvis.

Gestaltningen är det jag just nu jobbar på med min bok... och det har gjort att jag dragit mig för att fortsätta. Det är kanske dumt. Så nu ska jag bita i det sura äpplet och ta tag i saken. Har trots allt satt deadline vid årsskiftet. Och då får jag väl sitta och jobba även under min ledighet.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni tog er tid. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.