Döden går tunga fjät - Novell

Miramir förlag och Urberget förlag sökte nya röster till uppföljaren av antologin Folktro som blev en succé när den släpptes 2019. Så i slutet av förra året utlyste de en ny novelltävling som skulle ges ut under det fantasifulla namnet Folktro 2. Ämnet: Europeisk folktro möter skräck. Genre: Skräck med övernaturliga inslag. Novellen fick vara max 7000 ord. Jag lämnade in mitt mitt bidrag, där skräck möter svensk folktro i flera fall, men fick nyligen veta att jag inte blev antagen. Tyvärr.

Bilden är AI-genererad, redigerad i Wix.

När jag inte blev antagen var det en självklarhet för mig att jag skulle dela mig av denna novell. Och här kommer del 1 av 8.

Döden går tunga fjät del 1.

Janne Ängström och hans fru Lina hade varit i Söderhamn och hälsat på Jannes syster Hilma, hennes man Jack och deras två odrägliga söner Harry och William. Nu satt i de bilen på väg hem till Gävle fast de skulle ha sovit över för att tillbringa Luciamorgon tillsammans. Men Lina hatade att vara där, sitta och le åt deras familjelycka så Lina lyckades övertalade sin man Janne att de skulle åka hem i stället. När Lina senare på kvällen satte sig bakom ratten kände hon sig lättat att Janne, utan att ifrågasätta, gått med på hennes önskan.

Janne som nyss fyllt fyrtio var lång, slank med mörkt kortklippt hår som började bli grått vid tinningarna. Snyggt tyckte Lina, som också älskade hur han alltid värnade om henne. Den trettiofemåriga Lina hade axellångt blont hår som ramade in hennes runda och gladlynta ansikte. Hon var, som Janne utryckte det, en kärleksfull själ. Utåt sett verkade de lyckliga, men ingen visste om deras sorg. I tjugo år hade de kämpat, men nu visste de, de kunde inte få barn.

När de närmade sig Skarvbergets rastplats rusade det något, som såg ut som små varelser, rakt ut i vägen. Lina tvärnitade utan tanke. Men sekunden efter var vägbanan tom som om det aldrig hänt. Lina styrde med darriga händer in på rastplatsen för att hämta andan. Det var då de såg henne. Hon bara stod där som ett spöke och såg på dem med ihålig blick.

”Men herregud” utbrast Janne och slängde sig ur bilen.

Janne sprang fram och lyfte upp en barfota flicka, klädd i endast ett nattlinne. Ett Lucianattlinne tänkte Lina och rös. När Janne återvände till bilen mötte Lina upp med en filt som hon virade in den uppenbart nedkylda flickan i. När Janne satte in henne i baksätet hoppade Lina in bredvid och slog armarna om flickan för att värma upp henne lite snabbare. Hon protesterade inte. Stretade inte emot. Hon bara accepterade det som hände som en viljelös zombie. Johan hoppade in bakom ratten och satte på värmen. Efter ett par minuter var det som om hon började att tina upp. Hon mötte Linas blick och log.

”Vad heter du?” Janne såg på flickan via backspegeln.

”Vilma.” Hennes darriga röst hördes knappt.

”Bor du i närheten?”, fortsatte Janne.

Flickan skakade på huvudet. ”Jag bor i Furuvik.”

”Furuvik?” Lina kände sig förvirrad.

Hur hade flickan kommit ända hit? I bara nattlinnet. Då såg hon något röra sig i ögonvrån. När hon såg ut genom bilfönstret såg hon en gubbe med en gammaldags lykta stå i skogsbrynet. När deras blickar möttes tyckte Lina tyckte hon att gubben log. I nästa ögonblick så var han borta.

Lina vände sig mot Vilma. ”Vem kom du hit med?”

Vilma skakade på huvudet och drog filten tätare omkring sig.

”Så du kom inte hit…” Lina pekade mot skogsbrynet. ”med en gubbe?”

Vilma skakade på huvudet igen.

”Nu ringer jag polisen”, sa Janne otåligt. Han plockade upp mobilen och slog 112.

Samtalet tog några minuter. En halvtimme senare dök det upp en målad polisbil. Ur bilen klev två bredaxlade poliser som presenterade sig som Ulf Lindgren och Lars Andersson. De försökte ställa frågor till Vilma sa hon inget så Janne och Lina fick berätta det de visste. När poliserna sedan skulle ta med sig Vilma protesterade hon högt. Ända tills Janne och Lina lovade att hälsa på.

Det var första delen av Döden går tunga fjät. Nästa vecka kommer den andra delen. Tack ni som läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.