Ett följebrev - Reflektion

Jag har skrivit en radda med bloggar, i alla fall ett par stycken, som handlat om just följebrev. Ni vet det där lite piffiga brevet som ska presentera dig som aspirerande författare och din bok för bokförlaget. Helst på bara en A4-sida. Och jag har skrivit ihop ett antal av dessa följebrev, men har aldrig känt mig nöjd. Tycker de har känts uppstyltade och opersonliga. Det har handlat mer om bokförlagen än om mig. Det kommer man inte långt på.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Jag har slitit mitt hår många gånger över dessa förbannade följebrev .... och så fort jag är klar med Dolda avsikter, igen, så är det dags att knåpa ihop nya följebrev.

Ett till var och en.

Jag har tidigare hunnit med att skicka in Dolda avsikter till ett antal bokförlag. Några sa nej, en sa ja om jag slantade upp en förmögenhet och vissa har inte svarat än. Men jag hade förberett ett följebrev till var och en av dessa bokförlag i min jakt att vara personlig med dem. Det tog onödigt mycket tid och jag slösade bort min ork. Det gjorde att jag till slut tappade fart. Till och med min inspiration.

Jag vill inte göra om samma misstag igen nu när jag, förhoppningsvis snart, ska skicka in min bok igen till diverse bokförlag. För jag vill såklart att någon ska nappa på min bok och ge ut den. Men hur ska jag göra för att spara på den lilla ork jag har? Hur ska jag göra för att inte slösa bort annars värdefull tid? Ja det slog mig i natt när jag försökte somna.

Ett följebrev.

Jag var precis på väg att somna när en tanke slog ner i mitt huvud med ett brak. En tanke som i grunden är så självklar att jag är förvånad att jag inte tänkt på det tidigare. Nåja, jag kan bara skylla på att jag är trött. Men lösningen är enkel. Jag skriver ett följebrev, och då menar jag bara ett följebrev, som passar in på alla bokförlag.

Följebreven ska såklart inte handla om bokförlaget, det ska handla om mig, min framtid och om mina böcker. Men i synnerhet Dolda avsikter. Det personliga till var och en av bokförlagen kan jag helt enkelt lägga på själva mejlet där jag länkar mitt följebrev och mitt bokmanus. Det behöver inte vara svårare än så, tänka sig. Ibland finns läsningen mitt framför näsa på en, det gäller bara att se den.

Avslutningsvis.

Nu ska jag bara få till det där följebrevet. Lättare sagt än gjort. Men samtidigt så lossnade ett eller ett par tunga stenar från mina axlar nu när jag kom på hur jag ska göra. Att jag inte behöver skriva ett nytt följebrev till vart och ett av bokförlagen. Så skönt.

Det var den reflektion jag bjöd på idag. Tack för att ni tog er tid. Ha en fortsatt bra dag nu och ta hand om er.