Födelsedagsfesten - Novell

GJ produktion gick ut med en novelltävling under namnet Novellstugan... Första deltävlingen var i januari 2019 och hade temat Fest. Tävlingsreglerna i korta drag: skriva en novell på max 1000 ord baserat på ett förutbestämt ämne. Här nedan kan ni nu läsa mitt första bidrag i den här novelltävlingen. Mitt bidrag är en mörk samhällsskildring. Kom ihåg! den är påhittad, men det finns säker någon därute som tyvärr fått uppleva något liknande.

Födelsedagsfesten

Jag förstod aldrig varför jag blev inbjuden till den där födelsedagsfesten. Det hade jag aldrig varit med om förut. För varje gång någon fyllde år delades det glatt ut inbjudningskort till alla i klassen, till alla utom mig. Lärarna påpekade visserligen hur viktigt det var att alla i klassen inkluderades. Fast jag räknades tydligen inte. Jag fick alltid sitta där och se hur glada alla blev över sina inbjudningar. Enda gången jag stod i centrum var när någon ville ha roligt på min bekostnad. Man pekade, skrattade och knuffade.

Men så kom dagen då det hände något jag aldrig trodde att skulle vara med om. Då det var Linns tur att fylla fjorton så skulle hon ha en födelsedagsfest. Fast hon kallade den för FF? Hon kom in i klassrummet och började dela ut sina inbjudningskort. Jag? Jag gjorde som vanligt. Jag satte mig ner i skolbänken och försökte ignorera. Jag plockade upp skolböckerna ur väskan och lade dem prydligt framför mig på bänken. Helt plötsligt ser jag ett vitt kuvert med mitt namn på instucken framför mitt ansikte. Jag tittar upp och där står Linn med ett stort leende.

”Du är också inbjuden”, sa hon.

”Va?” Jag tittade upp på henne med stora ögon.

”Ska du ha det eller?” Hon suckade och himlade med ögonen. Viftade sen otåligt på kuvertet.

”Ja tack”, sa jag och tog tveksamt emot inbjudningen.

”Ja sen skulle du kunna sätta på dig något snyggt”, sa hon och blinkade med ena ögat, ”jag ska ha en riktig fest.”

Men innan jag hann svara hade hon vänt sig om och gått och satt sig på sin plats. Hon började prata med sin bänkkamrat men tystande, tillsammans med alla andra, när historieläraren kom in. Ett par sekunder senare hade alla plockat fram sina böcker och riktade sin uppmärksamhet framåt. Läraren började skriva på tavlan, vad uppfattade jag inte. Mina tankar upptogs av att jag skulle gå på fest för första gången. Så fort jag kom hem efter skolan berättade jag det för mamma. Hon blev så glad att hon tog med mig på stan för att shoppa festkläder till mig.

”Du ska vara finast på festen”, sa hon med ett stort leende.

Nu satt jag här på festen i min nya klänning med matchande strumpor och skor. Jag tittade mig omkring, försökte lista ut vad de andra tänkte. Men de tittade bara på mig då och då med intetsägande miner. Sen vände de sig om igen och fortsatte prata och skratta. Betedde sig som om jag inte ens var där.

Men så dök Leo upp i framför mig där jag satt. Han var klassens tuffing. Alla killarna ville vara hans vän och alla tjejerna slogs om hans uppmärksamhet. Nu det var Linns tur att kalla honom pojkvän. Han kom fram till mig med en röd plastmugg i varje hand. Han räckte över den ena muggen till mig och satte sig ner bredvid.

”Här”, sa han och sluddrande lätt, ”tänkte du kanske vill ha nått.”

”Är det alkoholfritt?” frågade jag försiktigt, ”jag lovade…”

”Självklart!” Han blinkade och log brett. Sen puffade han på mig med sin armbåge. Jag tog tveksamt emot muggen och smakade försiktigt. Men det smakade som vanlig dricka så jag drack upp allt i ett svep.

”Oj du var törstig”, sa han och höjde ögonbrynen. Jag tittade försiktigt upp på honom och nickade. Jag visste inte vad annat jag skulle säga. Men så snurrade till i mitt huvud. Utan att tänka mig för så greppade jag Leos arm eftersom det kändes som om jag höll på att trilla av stolen.

”Hur mår du?” sa han som han brydde sig.

”Jag vet inte”, sa jag. Jag kände hur paniken spred sig kroppen då jag inte visste vad som höll på att hända. Bara att något var fel. Sekunden efter började rummet gunga. Sen var det svart. Det enda jag kände var hur jag föll rakt ner i en mörk avgrund.

När jag vaknade upp så smärtade hela kroppen. Det var som om jag slagits emot klippor på vägen ner i avgrunden. Så fort jag försökte röra på mig kändes det som någon kört upp varma knivar i underlivet. När jag till slut vågade öppna ögonen såg jag att jag låg på golvet i ett sovrum. Gissade att det var Linns. Jag satte mig försiktigt upp men inser genast att min klänning är trasig. Att mina trosor som strumpbyxor ligger sönderrivna en bit bort på golvet. Jag kunde inte låta bli och undra vad som hade hänt, men jag vågade inte gå ut och fråga. Inte i min trasig klänning. Helt plötsligt slår sovrumsdörren upp med en smäll och in kommer Linn. Och strax bakom henne står Leo och flinar illvilligt.

”Är du kvar din lilla hora”, utbrast hon, ”se till och pallra dig härifrån ditt jävla äckel.”

”Vad menar du?” sa jag och försökte skyla mig så gott jag kunde.

”Gå härifrån!” skrek hon så högt att öronen nästan slog lock.

”Jag skulle inte kunna få något att sätta på mig?”

”Ta den här”, sa hon. Hon kastade till mig ett slitet nattlinne som jag tacksamt tog emot. Jag satte mödosamt på mig den, hela tiden med deras blickar i ryggen.

”Glöm inte dina kläder”, sa hon och kastade mina trasiga kläder på mig. Jag plockade upp dem och linkade sen ut ur rummet. När jag passerade Leo väste han i mitt öra.

”Inte ens drogad var du kul att sätta på.” Jag stannade upp och tittade förvånat på honom. Försökte förstå vad han menade.

”Linn var snäll”, fortsatte han med hög röst, ”bjöd dig på sin fest och så försöker du förföra mig.”

Jag skakade förtvivlat på huvudet och lämnade rummet och sen huset bakom mig. På mina bara fötter gick jag hela vägen hem. Smög mig in genom lägenheten och in till badrummet. Tog mig en lång, varm dusch. Duschade av allt blod, duschade av all smuts och skam. Sen gick jag och lade mig. Men sova, det kunde jag inte. Allt bara snurrade.

Slut

Hoppas ni gillade novellen trots dess tragiska innehåll. Det här är mitt sätt att ta upp de hemska saker som så ofta händer, men som vi sällan eller aldrig får höra talas om. Likväl tycker jag att det är ett ämne som behöver belysas och tas upp även om det är obehagligt.

Ha nu en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för visa intresse av min kortnovell. Ta nu hand om er och om varandra.