Historien och Jan & Erik - Novell

Sommaren 2023 var jag och min man på semester nere i södra Sverige och i Småland. Men det blev också också ett par underbara dagar på Öland. Ena dagen åkte vi söderut och hälsade på Långe Jan och nästa dag åkte vi norrut och hälsade på Långe Erik, ni vet, Ölands kända fyrar. Det var mycket trevligt. Det var den andra dagen på Öland som jag fick en idé till en novell som skulle handla om just bröderna Jan och Erik och varför det blev som det blev.

Novellen skrev jag på kvällarna när vi satt i campingstugan och inte hade något bättre för oss. Novellen delade jag sen upp i tio (korta) delar och idag delar jag med mig av del fyra.

Troförlovningen

Gustav njöt av fulla drag av gästabudet. Alla som kommit dessutom tagit med sig allehanda storslagna födelsedagspresenter. Det var dyrbara kläder. Kungligt bryggt öl. De finaste skinnskor som prinsen någonsin sett. Men han fick även hästar, kor och får. Men så ställde sig Kung Jan -Magnus upp och harklade ren halsen. Alla tystnade och såg upp på Kungen, så även Gustav.

”Idag är det prins Gustavs tolvårsdag”, sa Kungen och såg sig högtidligt om i rummet, ”och det är ingen hemlighet att drottningen är sjuk. Därav hennes frånvaro … och jag kommit till ålderns höst. Gustav är framtiden och den vill jag ska vara säkrad innan jag går mot de vida markerna.”

”Skål”, utropade alla i salen och höjde sina glas, ”skål för vår pålitlige kung Jan-Magnus och hans hov.”

”Det är därför jag vill meddela er att från och med idag är Gustav trolovad med ljuvliga hertiginnan av Småland, lilla Valentina.”

Alla blickar vände sig mot den andra änden av bordet där den unga hertiginnan satt, nyss fyllda fem år. Och trots sin unga ålder hade hon redan en hållning som av en dam av hovet. Gustav kände hur han började skaka i hela kroppen. Sen rös han av obehag. Han ville protestera, men när han såg på sin far så kunde han inte. Inte där. Inte just då. Han vände i stället blickarna mot den kurviga och bondmoresköna Ingrid. Men hon vände snabbt bort blicken som om Gustav själv svikit henne. Gustav kände hur hans hjärta frös till is. Han ville inte gifta sig med en unge som hade minst lika giftig mun som sin mor.  Nej, åt helvete med diplomati och politik. Han ville hellre leva tillsammans med den två år äldre Ingrid. Det var det prins Gustav hade velat skrika rakt ut i luften. I stället satt han där utan att säga ett ord, utan att ens se sig om i rummet. Han skämdes.

Slut

Det var fortsättningen på del tre... hoppas ni fann del fyra intressant nog att ni vill fortsätta läsa. Nästa vecka delar jag med mig av del fem 'Giftermålet'.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni läste. Hoppas ni uppskattade dagens blogg. (Dela gärna) Ta nu vara på er.