Historien om Jan & Erik - Novell

Sommaren 2023 spenderades semestern huvudsakligen i Småland. Det blev också ett par sköna dagar på Öland. Det var där, efter besök hos Långe Jan och sen Långe Erik, som jag fick en novellidé. Jag började genast att skissa på en historia som skulle handla om två bröder. Nämligen kungasönerna Jan och Erik. Jag döpte dem efter fyrarna då de påminde mig om två stolta och rakryggade individer som vakar över en varsin del av ön.

Novellen skrev jag sen ihop på kvällarna som vi tillbringade på campingen. Novellen delade jag sen upp i tio korta delar + en bonus. Idag delar jag med mig av del tio, näst sista delen.

Hur det slutade.

Efter Kung Karl av Öland så kom det flera generationer av småkungar och drottningar som var och en hade sin blomstringstid på ön. Alla hyllades för av folket. Ja, mer eller mindre. Men om jag skulle nämna var och en av dessa med namn skulle denna text bli så lång att det krävdes hundratals sidor bara för namnen.

Men en kung skall jag ändå nämna. För på slutet av 1400-talet fanns det en kung som inte var lika omtyckt än hans förfäder. Han hette kung Hans. Han var mer känd för att vara lat än någon annan därför kallade man han för Hans den lättjefulla. Det till och med ryktades att han inte gick upp ur sängen förrän det var dags för middag. Som tur var hade han folk omkring sig som kunde sköta riket medan kungen själv låg och sov.

Men efter det fortsatte de goda kungarnas tid. Ända tills den dagen då Gustav Wasa blev kung över ett enat Sverige. Ett enat rike där även Öland ingick. Men historien om Kung Jan och Kung Erik fördes muntligt vidare från generation till generation. På slutet av 1700-talet träffades Astrid som var en ättling av kung Jan och Arne som var en ättling av kung Erik. Och under pompa och ståt gifte de sig och bildade familj. Men deras minnen av deras förfäder var tyvärr förvanskade. Sånt som händer när en historia berättas från mun till mun i stället för att skrivas ner. Av bröderna Jan och Erik mindes man nu Jan som den bästa av de två kungarna. Av Erik mindes man i inte längre lika mycket. Men Jans historia skrevs nu ner av hans ättling Astrid. En historia om hans storhetstid som egentligen aldrig funnits.

Historien om Erik blev tyvärr näst intill helt glömd. Till och med hans ättling Arne visste väldigt lite, kanske till och med inget, av sin förfader. Inte mer än att han hette Erik och var bror med den långe och stilige kung Jan. Man hade till och med glömt bort att också varit kung, eftersom på deras ö hade det alltid varit en enda regent åt gången. Men så fick Arne och Astrid en idé, en god idé tycktes det dem. Det skulle bygga en fyr i Jans minne. En fyr som skulle tala om för de båtar som kom nära ön, att nu närmade de sig kung Jans rike. Men oroa er inte även Erik kommer få en fyr i sitt minne för även om Arne inte visste så mycket om sin förfader fanns det andra som gjorde det i stället.

Slut.

Det var fortsättningen på del nio... hoppas ni fann del tio intressant. Nästa vecka delar jag med mig av bonusen 'Fyrar i deras minne'.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni läste. Dela gärna så fler får chansen att läsa. Ta vara på er.