Innan man börjar - Reflektion

Efter en veckas ledighet från allt skrivande så kliar det i fingrarna så nu sitter jag här igen framför min dator och försöker komma på dagens ämne. Kanske inte bara dagens ämne, utan även hela veckans ämne. Det är ibland lättare sagt än gjort att komma på nya saker att skriva om... Men jag har fått låna en bok "Fängsla dina läsare" av Catrine Tollström med gäster som handlar om att väcka spänning och kunna beröra på djupet.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Så från nu och en tid framåt tänkte jag ta ämnen ur den boken och fundera kring det. Men också göra de övningar boken bjuder på. Idag, vad man vill säga med sin bok.

Innan man börjar.

Innan man sätter sig ner och börjar skriva en bok är det lite saker man bör tänka på. Vilket tema ska historien ha? Finns det något som du vill berätta? Eller finns det något ämne man vill utforska? Ibland kan en idé till en bok vara en enda mening, som sen utvecklar sig till en hel bok. Den meningen blir då plattformen för hela historien.

Det är viktigt att ha koll på vad man vill säga med den bok man vill skriva. För när man väl kommit så långt att man vill skicka in ett färdigt bokmanus, som jag är på tröskeln att göra, så är det bra om man har en tydlig vinkel och en tydlig tanke som man kan förklara bokens handling. Kan man inte det kan det vara det som avgör om boken blir antagen eller inte.

Min bok.

Huvudtemat i min bok, ett ämne som jag vill skriva mer om är mobbing. Men också vad mobbing kan göra men en ung människa. Hur det kan skapa en sorg, rädsla och ett hat som suddar ut vad som är rätt och fel. Min bok börjar därför med en bakgrundshistoria så man får en hint om vad som kan komma senare i boken.

Efter mobbingen kommer förstås hämnden. Hur en hämndaktion som man planerat och byggt upp i sitt huvud inte alltid blir som man tänkt sig. Min protagonist har kärleksproblem, både med sitt ex och sin nuvarande pojkvän. Men också med en av gästerna på pensionatet. Samtidigt kommer hon in med sin vetgirighet. Det är det jag vill fokusera på än en polisutredning...

Avslutningsvis.

Nu vill jag inte att min protagonist, Emma Elliot, ska vara någon ny ung Miss Marple eller en kvinnlig version av Poirot. Hon ska vara normalsmart. Ibland lite naiv och i vissa fall enfaldig. Men hon ska vara den som vågar ställa frågor. Men som också försöker göra en uppskakande situation mer uthärdlig.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag och ta hand om er.