Mardrömmar - Reflektion

Ibland när jag läser vissa böcker, som Stephen King-liknande 'Natthuset' av Jo Nesbø, så undrar jag vart de får alla sina idéer ifrån. Det är inte från någon dokumentär om seriemördare eller från något program om de övernaturlig. Det är så mycket mer än så. Jag kan bara tänka mig att man haft mardrömmar som man kommit ihåg när man vaknade på morgonen. Skrivit ner dem och sen omvandlat till en roman.

Jag har själv funderat på att skriva en rysare eller en thriller. Hur svårt det kan vara och om det är något som jag kanske kunde klara av. Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig.

Ha idéerna.

Att skriva en bra bok behöver bra idéer. Och ja, någon som i ord kan förmedla berättelsen på ett delikat sätt. Som får dig att rysa ända in i benmärgen. Jag kanske inte är den personen. Men jag skulle ändå vilja prova och se om jag klarar av det. Jag vet med mig att jag aldrig kan bli en ny Stephen King eller Dean R Koontz. Inte ens en ny Jo Nesbø. Jag måste hitta mitt sätt att förmedla rysaren.

Men vart hittar man så skruvade idéer som går hem. Som trots i sin pekoral känns trovärdiga. För även om man skriver om saker som aldrig skulle kunna hända på riktigt så måste läsaren känna, att ja så kan det nog vara. Trovärdigheten måste finnas där i all otrovärdighet.

Drömde mardrömmar.

Jag har inte haft några idéer som skulle passa en rysare... men natten till lördag så drömde jag en radda mardrömmar. Och den ena var knepigare än den andra. I en så blev vissa människor två stycken. En dödades och en försvann. I en nannan hittade man dödade fiskare som benats ur som man resar och filear fiskar. Sen drömda jag hur en sjukdom spreds som gjorde folk till dreglande zombies.

Jag funderade på om man kanske skulle göra något av någon av drömmarna. Utveckla dem och kanske få ihop den där historien som får folk att rysa. Nu gäller det bara att skriva ner idén, låta dem mogna innan man sätter sig ner och skriver. Men det är nog så att många bra idéer till rysare kommer från mardrömmar. Hoppas jag. För gör de inte det så har nog den författaren en riktigt skruvad hjärna. Och jag kan inte bli något annat än avundsjuk,

Avslutningsvis.

En dag så kanske jag sitter där med ett bokkontrakt som gör att jag kan ge ut alla mina böcker. Men också de där få böckerna som skulle passa in i hyllan thriller. Jag vet att jag skulle älska att gå in i en bokaffär och se mitt namn på böckerna. Och kanske gör jag då som karaktären i Nesbøs Natthuset, plockar upp en av böckerna och signerar den.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Dela gärna. Ta hand om er och varandra.