Min älskade du är del V/X - Novell

För ungefär två och ett halvt år sedan deltog jag i en novelltävling som gick under namnet Valentine Crime. Det menades att man skulle skriva en novell där rysare möter kärlek. Självklart hoppades jag att någon skulle se min talang och kanske till och med bli upptäcka mig där och då. Det hände tyvärr inte kan jag lova... Istället tänkte jag att det vore en trevlig att nu dela med mig av den novell som jag trodde skulle bli min nummer ett.

Idag delar jag med mig av del fem av sammanlagt tio av denna novell 'Min älskade du är' som handlar om Miranda. Och tävlingsreglerna var enkla: Ämnet skulle vara Valentine-crime och innehålla max 7000 ord.

V

Ända sen den där dagen när Miranda hade kommit på henne med Alice i badkaret har tankarna snurrat runt i huvudet. Hon hade ju trots allt blivit tagen på bar gärning med handen i kakburken, ändå hade Miranda inte sagt något mer om det. Som om hon köpte den där dåliga förklaringen. Men Kerstin var orolig. Att en bomb kunde brisera vilken minut som helst. Hon kanske blev tvungen att ta tjuren vid hornen och prata med henne. Men när skulle hon göra det? Och vad skulle hon säga? Fanns där några ord i världen som kunde förklara det dilemma hon satt i?

Miranda hade gått runt med en konstig känsla i kroppen ända sen hon ertappade Kerstin med att bada grannes dotter. Hon visste inte riktigt vad det var hon bevittnat, bara att något inte stämde. Hon ville så gärna fråga Kerstin vad det var hon hade bevittnat, men hon hittade inte de rätta orden. Samtidigt som hon var glad att fortfarande få Kerstins uppmärksamhet var det som om de båda tassade på tå som katter runt het gröt. Kerstin betedde sig helt klart annorlunda åt. Hon hängav sig åt Miranda som hon aldrig gjort tidigare. Vad det berodde på visste hon inte, bara att snart skulle hon få reda på det. De hade en ledig dg från skolan. Kerstin hade ärenden i stan och Miranda skulle hjälpa farmor att städa. Men samma morgon hade Kerstin ring och frågat om Miranda kunde komma förbi, för hon hade något viktigt att säga. Miranda lovade att komma så fort hon städat klart. Men medan hon städade undrade hon vad det var som Kerstin ville prata om. Vad det var som var så viktigt att hon avstod från att åka in till stan.

Så fort Miranda städat klart gick hon den vanliga vägen över till Kerstin. Nu satt hon och väntade i hennes kök och blev serverad en mugg svart kaffe. Miranda satt sen och sippade på kaffet och väntade på att Kerstin skulle ta till orda. Men hon satt och pillrade nervöst på muggen med blicken stadigt ner i bordet.

”Nå”, sade Miranda till slut.

Då tittade Kerstin upp och drog djupt efter andan. Sen började hon berätta det som Miranda misstänk, men inte tillåtit sig själv att tro på. Då berättade Kerstin om sitt förhållande med tolvåriga Anna. Hur mycket de älskade varandra. Samtidigt hade folk stoppat det. Satt henne i fängelset. Nu var hon ute för att börja om på ny kula. Hon lovade också att hon aldrig rört Alice. Men erkände också att hon kanske gjort det om Miranda inte dykt upp när hon gjorde det.

Kerstin satt en lång stund och betraktade Miranda som bara satt och tittade på henne med stora ögon. Kerstin var medveten om att det var nu hon behövde göra uppoffringar om hon skulle slippa att åka in i fängelset igen. Ett ord från Miranda och det skulle vara kört.

” Jag älskar dig Miranda”, sa Kerstin så ärligt hon kunde. ”Och jag hoppas innerlig att du kan se förbi min svaghet och att du stannar hos mig”.

Miranda satt en stund och betraktade Kerstin innan hon sprack upp i ett stort leende. Sen nickade hon.

”Lämnar du mig nu så går jag raka vägen till polisen.”

Kerstin insåg direkt att nu satt hon i en rävsax. Men samtidigt var det en liten uppoffring ändå. Hon slapp ju återvända till helvetet, till fängelset. För om hon ansträngde sig kunde hon säker hitta ett sätt att gilla Miranda. Hon gillade ju trots allt henne och det var ju en bra början. Så Kerstin lovade Miranda att aldrig lämna henne, att hon alltid skulle vara henne trogen. När hon sagt det såg Kerstin hur nöjd Miranda såg ut. Hon såg ut som en triumferande barnunge som just vunnit på Monopol. Det gillade Kerstin.

Slut.

Så det var del fem av tio... hoppas ni gillade fortsättningen. Såklart är novellen redigerad och rättad, därmed passar den inte längre in i den novelltävlingen. Den har nu hela åtta ord för mycket.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och håll utkik, nästa vecka delar jag med mig av del sex. Ta hand om er nu. Kram.