Min älskade du är del VI/X - Novell

För ungefär två och ett halvt år sedan deltog jag i en novelltävling som gick under namnet Valentine Crime. Och det betydde alltså att man skulle skriva en novell som både var rysare och romans. Lite som om Halloween möter Alla hjärtans dag. Självklart hoppades jag att någon skulle se vad jag gick för och kanske till och med bli upptäcka mig. Det hände tyvärr inte... Istället tänkte jag att det vore en trevlig att nu dela med mig av den här novell som jag trodde skulle bli min nummer ett.

Idag delar jag med mig av del sex av sammanlagt tio av denna novell 'Min älskade du är' som handlar om Miranda. Och tävlingsreglerna var enkla: Ämnet skulle vara Valentine-crime och innehålla max 7000 ord.

VI

Kerstin vaknade upp på sin födelsedag i all ensamhet. Hon funderad på om hon skulle kliva upp eller om hon bara skulle somna om. Fira sin födelsedag kändes inte som en prioritering som ville göra. Till slut valde hon ändå att kliva upp. Hon satte sig mödosamt upp på sängkanten. Hon reste ansträngt på sig och släpade sen den trötta kroppen till badrummet. Så fort hon gjort sina morgonbestyr siktade hon in sig på köket. Där satte hon igång kaffebryggaren hon gjort i ordning kvällen innan, slängde sen ett par brödskivor i brödrosten. Strax efter satt hon och drack sitt kaffe och åt sina hårt rostade mackor. Bläddrade förstrött igenom morgontidningen som hon plockat med sig ut ifrån hallen när hon gick från badrummet. Med ens dök tankar på Miranda upp. Att hon inte skulle orka hålla sitt löfte längre. Hennes blotta närvaro gjorde henne illamående. Miranda må se ung ut, men det var hon inte. Kerstin ville ha oskyldigt oskuldsfullt, inte erfarenhet. Någon som litade blint på henne, inte någon som ställde krav. Att man lyssnade, inte ifrågasatte. Hon ville ha Alice, inte Miranda. Kerstin insåg att det bara fanns en väg ur det här och det var att bryta sitt löfte. Men hur skulle det gå till? Kunde hon stoppa Miranda från att gå till polisen? Visserligen skulle de ifrågasätta varför hon inte kommit in tidigare. Men i slutändan spelade det nog ingen roll, de skulle ändå skicka tillbaka henne till fängelset. Och det fick inte hända. För så fort hon blundade såg hon sina plågoandars ansikten framför sig. Redo att förnedra henne. Redo att ge henne en ny omgång. Hon dödade hellre än att behöva uppleva det igen. Så vad skulle hon göra? Hur skulle hon ta sig ur den här situationen? Med ens satte sig Kerstin rakt upp på stolen.

”Nu vet jag”, utropade hon för sig själv. Med ens spred sig ett leende i hennes ansikte. Hon var helt enkelt tvungen att oskadliggöra Miranda.

Miranda visste att Kerstin var hennes livs kärlek. Därför ville hon hitta en riktigt fin present till henne när hon nu fyllde år. Hon funderade länge och väl på vad hon skulle göra. Tillslut bestämde hon sig för att åka in till stan och köpa den där dyra klänningen som hon inte hade råd med. Sen skulle hon duka upp fint i farmor kök med levande ljus och fin servis. Bjuda på hennes bästa hemlagade mat. Ja, så fick det bli. Miranda hoppade upp ur sängen med ett språng. Trallande på en sång gjorde hon sig snabbt i ordning. Gick ut till farmor i köket där frukosten redan stod framdukad. Miranda slog sig ner mitt emot farmor och högg sen hungrigt in på frukosten. Hon tog för sig av yoghurten, bredde ett par limpmackor och fick framställt en stor mugg med varm chokladdryck. Under glatt pladdrande åt de sen i lugn och ro.

Efter att Miranda pratat med sin farmor om vad hon ville göra på Kerstins födelsedag så tog hon bussen in till stan. Där inhandlade hon klänningen för sina sista sparpengar. Sen handlade hon maten hon skulle bjuda på. Hon valde att bjuda på ugnsstekt fläskytterfilé med potatisgratäng, ugnsrostade grönsaker och mustig rödvinssås. Kerstins favorit.

Kerstin hade precis satt sig ner för att titta på Dr. Phil på TV4 när telefonen ringde. När Kerstin svarade hörde hon Miranda i den andra änden.

”Med en enkel tul-i-pan på bemärkelsedan, jag har den äran, jag har den äran att gratulera”, sjöng hon med kvittrande röst. Kerstin drog efter andan och tackade. Sen tackade hon också ja till att komma förbi senare på kvällen på en födelsedagsmiddag. Så fort Kerstin lagt på luren hade hon bestämt sig. Ikväll skulle hon bryta med Miranda. Bästa födelsedagspresenten skulle vara att hon bara godtog brytningen. Men skulle hon inte det så skulle hon gå vidare med steg två. Kerstin log för sig själv där hon satt i soffan. När det var dags för nyheterna reste hon på sig och gick in i sovrummet. Där bytte hon om och gjorde sig i ordning. Hon satte på sig en mörkt vinröd kostym och en rosa skjorta. Hon sminkade sig noggrant trots att hon aldrig annars använde smink. Trots att hon egentligen inte ville fira sin födelsedag. Men belöningen var värt allt besvär.

Så det var del sex av tio... hoppas ni gillade den fortsättningen. Såklart är novellen redigerad och rättad, därmed passar den inte längre in i den novelltävlingen. Den har nu hela åtta ord för mycket.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och håll utkik, nästa vecka delar jag med mig av del sju. Ta hand om er nu. Kram.