Min älskade du är III/X - Novell

För ungefär två och ett halvt år sedan deltog jag i ännu en novelltävling. Denna gick under namnet Valentine Crime, vilket betydde att man skulle skriva en rysare om kärlek. Självklart hoppades jag att någon skulle se min talang och kanske till och med bli upptäcka mig. Det fungerade inte som jag hoppats på. Tyvärr. Istället tänkte jag att det vore en trevlig att nu dela med mig av den novell som jag trodde skulle bli min vinnare.

Idag delar jag med mig av del tre av tio av novellen 'Min älskade du är' som handlar om Miranda. Och tävlingsreglerna var enkla: Ämnet skulle vara Valentine-crime, lite som alla hjärtans dag möter Halloween, och innehålla max 7000 ord.

III

Kerstin var fullt medveten om att hon bränt alla sina broar. Att det inte fanns någon återvändo. Det var bara att byta skola och börja om på nytt. Men hennes största rädsla var att det förflutna skulle komma ikapp ännu en gång och sätta käpparna i hjulen. Hon hade ju bara älskat henne, älskat Anna. Och det är väl aldrig fel med kärlek? Fast det var de som tyckte det. Som tyckte att hon tog sig friheter hon inte hade rätt till. Visst, hon hade bara varit tolv år, men föräldrarna hade ju lämnat över henne varenda kväll.

Och hon hade bara varit en god granne, någon Anna kunde luta sig emot när föräldrarna satt på puben och söp sig fulla. Så när föräldrarna inte var hemma var det hon som såg efter Anna. Och det hade varit Anna som tagit initiativet. Ställt frågor, varit nyfiken och bett om att få se henne. Självklart hade Kerstin ställt upp. Svarat på alla frågorna, låtit Anna undersöka hennes kropp. Och som belöning hade hon fått undersöka Anna. Kerstin rös av välbehag när hon tänkte tillbaka på den tiden. Tiden med Anna. Hon hade varit så söt med sina långa blonda flätor, sin flickaktiga kropp och blommiga klänningar. Varit så oskyldigt vacker. Hon mindes också att polisen hade arresterat henne och satt henne i häktet. Hur de sen förhört henne. Kerstin hade svarat ärligt på frågorna, men enligt vissa var det inte tillräckligt. En av poliserna hade till och med önskat livet ur henne. Men han togs ifrån förhören och in kom en ny polis med nya frågor. I den efterföljande rättegången dömdes hon sen till åtta års fängelse. Själv tyckte hon det var väl hårt, medan andra tyckte hon kom lindrigt undan.

Men fängelsetiden visade sig vara den värsta upplevelse hon varit med om. Kändes som om alla var emot henne, personal som de kriminella. Hela tiden fick hon se sig över axeln. Hela tiden fick hon vara på sin vakt. Ständigt försvara sig själv trots att vissa satt inne för värre brott än hon själv begått. Men efter sex långa år blev hon utsläppt för gott uppförande. De två sista åren omvandlats sen till villkorligt. Nu var hon tvungen att sköta sig, annars gick tåget raka vägen tillbaka till helvetet. Men som tjugonioåring hade hon sökt och kommit in på sjuksköterskelinjen på högskolan. Men efter en termin så hann ryktena i fatt. Till en början försökte Kerstin ignorera alla dessa glåpord. Men när de började skrika pedofil efter henne så orkade hon inte längre. Hon bad om att få byta skola. När man frågade varför, ja då hade hon som ursäkt att hon var tvungen att flytta till Stockholm. Att mamma blivit sjuk och behövdes tas hand om. Strax efter hade förflyttningen beviljats. Och det var första dagen på nya skolan som hon såg henne. Hon hade stått där vid ingången och funderat på vart hon skulle ta vägen. När hon tittade upp såg hon en lång gänglig flicka med långt utsläppt hår och stora ögon. Det klack till i Kerstin, för hon påminde om Anna. Skillnaden var dock att denna flicka var rödhårig istället för blond. Men den nyfikna blicken var exakt den samma. Och hon såg inte ut att vara mer än fjorton år gammal, trots att hon förmodligen var betydligt äldre än så. Hon hade på sig en lång svart klänning och håret låg som en slöja över ryggen. Hon hade inget smink vilket gjorde att hon såg mer oskyldig ut än hon var. Det gillade Kerstin. Så när flickan kom fram och frågade om hon ville ha hjälp, då tackade hon ja.

Det visade sig att flickan, som presenterade sig som Miranda, skulle gå i samma klass. Och det dröjde inte länge förrän de blev goda vänner. Visserligen var Miranda bara ett tidsfördriv. Men om hon försökte tillräckligt hårt kunde hon kanske en dag falla för henne. Det var det hon ville i alla fall, för Miranda gjorde allt för att behaga henne. Så när hon bad Miranda att ha flätor så började hon med det. När hon sa att hon skulle ha lite mer färg på klänningarna så hade hon det med. Allt hon ville att Miranda skulle göra gjorde hon. Samtidigt kände hon att det inte riktigt räckte till. Att det var något som fattades.

Slut

Så det var del tre av tio... hoppas ni gillade presentationen av Kerstin. Såklart är novellen redigerad och rättad, därmed passar den inte in i den novelltävlingen längre. Den har nu hela åtta ord för mycket.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och håll utkik, nästa vecka delar jag med mig av del fyra. Ta hand om er nu. Kram.