Min älskade du är IV/X - Novell

För ungefär två och ett halvt år sedan deltog jag i en novelltävling som gick under namnet Valentine Crime, vilket betydde att man skulle skriva en typ av rysare om och i kring kärlek. Självklart hoppades jag att någon skulle se min talang och kanske till och med bli upptäcka mig. Det hände tyvärr inte... Istället tänkte jag att det vore en trevlig att nu dela med mig av den novell som jag trodde skulle bli min nummer ett.

Idag delar jag med mig av del fyra av sammanlagt tio av novellen 'Min älskade du är' som handlar om Miranda. Och tävlingsreglerna var enkla: Ämnet skulle vara Valentine-crime och innehålla max 7000 ord.

IV

Från den första dagen när de träffades där på trappan så hade de gått sida vid sida. Hon och Kerstin. Lika oskiljaktiga som lång och lerhalm. Men det var deras olikheter som gjorde att de drogs till varandra och blev vänner. Att de sen skulle gå i samma klass gjorde det hela så mycket enklare. Tydligen hade Kerstin redan gått ett år på sjuksköterskelinjen innan hon tvingades att flytta och därav byta skola. Det var nu ett och ett halvt år sedan. Men Miranda visste att sen hon träffade Kerstin så hade hennes liv blivit till det bättre. Hon var ju som Guds budbärare som beskyddade henne från allt ont. Någon att prata med, någon som höll om henne när hon var ledsen och skrattade med henne när hon var glad. En frodig blond ängel som strålade igenom sina åtsittande ljusa klänningar. Men Miranda var den totala motsatsen. Hon var lång och tanig medan Kerstin var kort och kurvig. Och genast började man kalla dem för fyrtornet och släpvagnen.

Men Miranda tog illa vid sig.

”Men de använder sig bara av ett lättvindigt uttryck,” brukade Kerstin säga medan hon tittade på Miranda med ögon fyllda av medkänsla. Sen fortsatte hon alltid med ett leende. ”Det är inget att haka upp sig på, gör du det låter du dem vinna.”

Miranda kände sig hel med Kerstin. Kände sig som en bättre människa. Med henne kände hon sig trygg på ett sätt hon aldrig känt tidigare. För henne kunde hon berätta allt hon varit med om utan att vara rädd för att bli dömd. När hon berättade om de övergrepp hon fått uppleva, då tröstade hon. När hon berättade hur hennes föräldrar valde bort henne, ja då blev hon arg. När hon utnyttjat sin kropp för att få sin vilja igenom, förstod hon. Och när hon pratade om hur farmor ställt upp, gladdes hon med henne. Det fanns inte något som Miranda inte kunde prata om. Och varenda gång så lyssnade Kerstin med båda sina öron. Det tillhörde ovanligheten att människor gjorde det. Oftast lyssnade de på ett halvt öra, ändå ha åsikter om varför man gjorde som man gjorde. Kerstin var inte sån. Hon brydde sig på riktigt. Och hon brydde sig om Miranda på ett sätt ingen annan gjort förut. Ja förutom farmor då.

Kerstin visste att hon var tvungen att ändra på sin livsstil. Att bejaka sin kärlek till unga flickor fick hon försöka begrava långt inne i sitt innersta. Samtidigt var Miranda så flickaktig att hon nästan var ett substitut. I alla fall till en början. Men allt eftersom insåg Kerstin att Miranda var långt mer erfaren än hon utgav sig för att vara. Hon kanske hade utseendet av en ung flicka, men knappast sättet. Men Kerstin hade ett behov av att någon såg upp till henne, någon som ville lära sig allt hon kunde lära ut. Det var då som det hände.

Kerstin bodde granne med en ensamstående mamma som hade två barn. En pojke på 12 år som hette William och en flicka på 8 år som henne Alice. Och en helg frågade hon om Kerstin kunde vara barnvakt eftersom hon var tvungen att jobba, men ingen som kunde ta barnen. Kerstin ställde givetvis upp. Känslorna som hon lovat sig själv att ignorera dök nu upp igen. Alice var ju så söt med sina råttfärgade tofsar och sina små klänningar. Men så en gång när Kerstin skulle vara barnvakt ville Alice bada. Kerstin hällde ivrigt upp badvattnet och klädde av Alice. Hjälpte henne sen ner i vattnet. Lät sina händer obemärkt smeka hennes kropp. När hon sen frågade om hon tyckte det var skönt så hade Alice nickat och lett oskyldigt. Det var då som Miranda kommit på henne. Hon hade kommit in i badrummet och tittat på henne med stora ögon.

”Men vad gör du med flickan?” hade hon sagt.

För ett ögonblick visste inte Kerstin vad hon skulle svara på det. Hon hade faktiskt gjort det hon lovat sig själv att aldrig göra om.

”Badar Alice”, sa hon tillslut.

Till sin stora förvåning och lättnad godtog Miranda det utan vidare förklaring. Ja det var så det verkade i alla fall då hon fortsatte att bete sig som vanligt. Som om inget hade hänt. Men Kerstin visste att hon gått för långt. Som tur var Alice med på noterna. Och nästa gång hon kom över bad hon att få bada igen. Att Kerstin skulle kittla henne så där hon gjorde förra gången. Det lovade Kerstin bara hon kittlade tillbaka. Och till Kerstins glädje ville hon det. Dessutom fick hon Alice att lova vara tyst om det. Andra vuxna skulle inte förstå deras mysiga lek. Alice tyckte med ens att det blev spännande, hon hade aldrig haft hemlis med någon förut.

Slut

Så det var del fyra av tio... hoppas ni gillade fortsättningen. Såklart är novellen redigerad och rättad, därmed passar den inte in i den novelltävlingen längre. Den har nu hela åtta ord för mycket.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och håll utkik, nästa vecka delar jag med mig av del fem. Ta hand om er nu. Kram.