När livet lägger sig i - Reflektion

Man sätter sig ner och planerar. Man har tankar om framtiden. Man sätter viktiga deadlines. Sedan förväntar man sig att alla dessa planer ska sättas i verket, att allt bara rullar på utan ett enda hinder. Men jag har lärt mig med åren att inget blir som man tänkt sig. Den där viktiga deadlinen man satte har nu passerats med ett år. Varför blev det så?

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Men det är väl så att livet har en förmåga att alltid lägga sig i med mer jobb, med sjukdomar och annat som måste göras..... först.

Mitt skrivande. Jag har verkligen försökt hålla deadline med min första bok. Men som jag sa innan så har den deadlinen redan passerat med hästlängder. Min nya deadline är årsskiftet. Men det ser inte ut att hända det heller. Om jag inte sätter fart och gör det jag tänkt. Att jag lägger ner det arbetet som behövs för att jag ska klara mina egna förutsättningar.

Borde väl inte vara så svårt. Eller? Jo när man lever med hypotyreos, som man inte får nämnvärt hjälp med från sjukvården, så kan allt hända. Ena dagen är du pigg och rask och man tror att man klarar allt. En natts dåligt med sömn och så går man runt som en zombie resten av veckan. Har jag otur och blir ordentligt trött kommer jag inte många millimeter den veckan.

Mina rädslor.

Men jag är rädd för att min sjukdom kan sätta käppar i hjulen för mig. Att på grund av det så kommer inget bokförlag vilja signa mig. Ändå tror jag att det är viktigt att jag är tydlig och transparant när det kommer till min sjukdom. Även om det innebär att vissa kommer då kan rata mig bara för den saken skull. Men jag tror trots allt att ärligheten varar längst.

Jag misstänker att om jag försöker dölja det så kan det bara bli värre. Att jag tvingas tacka nej till saker bokförlaget vill att jag ska göra, för jag har ännu en dålig vecka. Det kommer inte tas emot med öppna armar, om man säger så. Så hur skrämmande det än är så är det nog bättre i längden att vara ärlig, även om sökarbetet kanske blir mycket längre.

Avslutningsvis.

Det finns inga enkla sätt att nå sitt mål i livet. Det är bara att försöka bita i det där sura äpplet och göra det som krävs, även om det tar längre tid än man hoppats. Att ge upp är inget alternativ. Jag kanske också måste erkänna för mig själv att jag kommer stöta på många motgångar innan jag når fram.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid att läsa min reflektion. Ha nu en fortsatt bra dag och ta hand om er alla.