Rätt att ta plats - Reflektion

Det liv om man lever under sin barndom är den enda värld man känner till. Men med tiden skaffar man sig erfarenhet om vad som är rätt och fel. Som vuxen kan man genom ett facit se tillbaka på vad som kanske gick snett. Vad andra omkring en, men mest av allt en själv, kunnat göra bättre. Men det är lätt att vara klok i efterhand, det vet vi alla. Däremot trodde jag aldrig att barndomens upplevelser skulle komma att påverka mig så mycket som vuxen som det faktiskt gör.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

I min barndom skedde det många misstag av vuxna omkring mig, men också av mig själv. Misstag som jag inte förstått förrän jag själv blev vuxen.

Min barndomsdröm.

Ända sen jag tragglade mig igenom mina första ungdomsböcker har jag drömt om att bli författare. Vissa vuxna omkring mig trodde inte på att jag kunde lära mig skrivandets konst. Visst, jag hade svårt med stavning och ännu svårare med grammatiken. Det har jag delvis fortfarande. Men jag skulle ha stått på mig istället för att ge upp. Jag skulle inte ha lyssnat, jag skulle ha kämpat emot.

Men det är lätt förbannat lätt att vara efterklok. Men mitt misstag var att jag gav upp, att jag lät de vuxna ta min dröm ifrån mig. Jag lyssnade för mycket på de negativa rösterna, lät mig själv tro på att jag inte kunde lära mig. Deras giftiga ord kröp in under skinnet och fastande där. Det känslan sitter fortfarande kvar och jag måste motarbeta den varje dag. För jag kan lära mig. Jag har rätt att ta plats.

Rätt att ta plats.

Jag säger inte att jag har mer rätt än någon annan, utan att jag har lika mycket rätt som alla andra. Jag hoppas innerligt att jag kan ändra på min inställning så att man börjar se mig för vad jag kan. För den jag egentligen är och kan bli. Jag vet att jag bloggar bra. Jag är kanske inte bäst , men inte heller sämst. Jag vet att jag kan skriva böcker ... nu, jag är inte bland de bästa men jag är lång ifrån sämst.

Men det jag måste göra nu är att försöka tänka på mig själv på ett annan sätt. Jag måste framhäva mig på ett bättre sätt. För när man skickar in mitt manus till förlag är det inte bara boken som ska tala för sig, utan jag som författare måste också sälja in mig. Det är inte lätt om man är nybörjare. Eller som jag, har upplevelser i ryggsäcken som kan dra ner mig.

Jag har god självinsikt och vet vad jag kan. Men så fort det går emot kickar självförtroendet bakut och sätter käppar i hjulen. Men tänk på det alla ni som vill uppfylla en dröm ... låt ingen annan tala om för dig vad du kan och inte kan. Kämpa bara på och bli bättre. Det är det jag gör nu.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack ni som läser. Ha nu en fortsatt bra dag och ta hand om er.