Våga ta steget - Reflektion

Sen vi skaffade vårt hus har jag funderat en hel del. För det första så är det inte ett nytt färdigt hus. Det är gammalt, slitet hus med mycket charm. Så det finns saker som vi måste fixa till för att det ska fungera att bo i. I alla fall för oss. Men då gäller det att man vågar ta steget och göra det som måste göras. Och ibland kan det kännas både skrämmande och övermäktigt.

*Media från Pixabay, redigerad i Wix.

Men det är lite så livet är... för vill man utvecklas som människa så bör man då och då ta ett kliv ur sin bekvämlighetszon. Göra saker som är svåra.

Våga?

Men det är lättare sagt än gjort att ta det där klivet in i ett område där man aldrig varit förut. Man känner sig sårbar på en ny nivå. Man kanske till och med känner sig rädd för att göra fel. Men i värsta fall kan man bara misslyckas. Men lyckas man, ja då växer ens självförtroendet och man kan som människa stolt sträcka på sig. Men för att komma dit måst man våga.

Men vart ska man hitta den rätta kunskapen? Hur ska man då göra för att hitta modet? Finns det hjälp att få någonstans? Måsta man klar det helt själv? Frågorna hopar sig så fort man står där och spanar ut över det okända. När man inte vet vilken fot man ska stå på.

Ta steget.

Men oavsett vad det handlar om... om det gäller att fixa något i huset eller hitta ett bokförlag, så måste man våga ta steget fullt ut. Men man behöver inte rusa in i det, man kan ta det lugnt och läsa på och begrunda. Minimera riskerna för att det kan gå fel. Men visst, det kan ändå gå fel, oavsett så växer man. Man lär sig av allt man tillåter sig själv att göra.

Men nu är det dags för mig att hitta min styrka som jag aldrig tidigare behövt använda mig av. För det känns som om jag är ute på tunn is i många avseenden. Och de som känner mig vet vad jag tycker om att gå ut på isiga sjöar under vinterhalvåret, jag gör det bara inte. Men jag kan inte låta det hindra mig från att göra det jag vill. Nu gäller det att ta sig i kragen och hitta mitt kurage. Men också rätt kunskap.

Avslutningsvis.

Jag vill göra så mycket. Men jag antar att det är bara att ta ett steg i taget. Och jag kan bara anta att innan jag vet ordet av det så har jag tagit flera steg i rätt riktning. Kanske dags att se till att min första bok blir så bra den bara kan och sen låta mig vara nöjd med det. Under tiden kan jag rpa mig med allt som vi ska göra i huset. Ett steg i taget.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni läste. Dela gärna, tack. Ha nu en fortsatt bra dag. Ta hand om er om om varandra.